Registrera dig eller logga in här!

Såväl de skidturister som locals trivs på Vinbaren. I själva baren delar de öppnade flaskorna blickfånget med den fullmatade ost- och charkdisken. Man är inte begränsad till de flaskor som står framme utan alla flaskor under tusenlappen finns att få på glas och det är minsann ett gäng! Vid vårt senaste besök fick vi sällskap av ett gäng gogglesbrända friåkare som delade en flaska bättre champagne och tog in dignande charkbrickor, ett stammispar slog sig ner och tog ett glas vitt med lite tilltugg. Vi fick i lagom takt serverat tataki på fröjalax med rom och brynt soyasmör, rödbeta med smörskum, som utlovat krispigt lammlägg med rotfruktspure samt en cheddarslider. Utan undantag mycket väl genomfört och som sig bör med väl matchade viner därtill. Konceptet är mellanrätter som lätt paras ihop med passande vin, eller varför inte tvärtom! Priserna är överkomliga men rätterna är ganska små i storleken så efter en dag i backen kan notan lätt dra iväg om du ska äta dig riktigt mätt.

Köksmästare Fung Kha har haft några år på sig att utveckla sitt Shinnori och han har tagit sin chans. Entrén till Shinnori gör inte alls restaurangen det minsta rättvisa, men väl över tröskeln välkomnas man av japansk minimalism och avskalad enkelhet. Servicen är trevlig, van och påläst. Man tar sitt sushihantverk på allvar, verkar ha respekt för råvaran och hur man tillagat samt presenterar den. Sushin ser arbetad och fräsch ut. Inte tråkig, men innovativ och inbjudande. Fung använder sig av en rad olika havsdjur till sitt hantverk och har även hittad en matchande smakkombo till varje bit. 12 fristående små smakkapitel och man känner sig nöjd, glad och får känslan att vilja återkomma.

Redan från utsidan avslöjar de stora fönstren den höga beläggningen på detta café. I den lite U-formade, mycket ljusa lokalen är pinnstolar, soffor och fåtöljer osymmetriskt utplacerade och känslan av mormors kök är tydlig. Cafét rymmer ca 50 sittplatser och att hitta någonstans att sitta var inte helt enkelt. Här möts alla möjliga människor, unga som gamla, i olika konstellationer och atmosfären är familjär. Denna familjära känsla märks av i inredningen, hos personalen och i det egengjorda sortimentet av allt från cookies och kakor, till tårtor, bakelser och klassiska kondisbitar såsom dammsugare och macarones. Samma känsla sitter även i den lilla inredningsbutik som bedrivs i anslutning till caféet. Allt sortiment som säljs i caféet är tillverkat i deras eget bageri en bit bort. Fröken Borgrens har ofta mycket gäster och många besöker caféet för dess frukost. Enkel, vällagad med bra ingredienser som dessutom passar för den lite tunnare plånboken.

Att stiga in på Borgagården är lite som att stiga in i någons hem, stämningen är familjär och kanske samspelar gästerna mer på grund av det avslappnade fjälläget och ägarnas intresse av att dela med sig. Vällagad klassisk mat med utsikt över Borgasjön. Möjligheten att dricka vällagrade viner utan något större prispåslag måste vara unikt och får en att vilja komma tillbaka för att testa mer. Bland förrätterna är västerbottenpaj en klassiker, dock vinner den halstrade pilgrimsmusslan som smakar fantastiskt. Renfilen med rödvinssås lever inte helt upp till förväntningarna däremot är rödingen med rabarberschutney väldigt välsmakande, inlagda kantareller som tillbehör fyller ingen funktion. Köpt vaniljglass med hjortron är lite väl enkelt, troligen är den främsta desserten hjortron creme brulee. Boka bord i god tid, framförallt om du inte är en av Borgagårdens stuggäster. Bli inte avskräckt när du ringer och ägarna låter något arroganta, väl på plats ger de fin service och vällagad mat.

Ett stenkast från hamnen finner man den populära restaurangen Gröna Stugan. Efter att ha varit verksam i elva år ses ett lätt slitage på både möbler och lokal, en så kallad patina. En full matsal visar gästernas uppskattning av den gedigna mat-, och avskalade vinmenyn. Förrätten blir efter rekommendation en charktallrik där vi finner bl.a. comté, tryffelsalami men även en välsmakande lokal blåmögelost. Varmrätten blir efter en lång fundering: röding med en västerbottenspuré samt gräddkokt gemsallad; råbiff på svensk nötkött med en välbalanserad tryffelmajonnäs samt rostade hasselnötter. Varav upplägget av dem båda rätterna kan ses som ett organiserat kaos. Efter en snabb blick i vinlistan föll vi för champagnen Comtes de Champagne, Taittinger, Blanc de Blancs, 2006 ; nu uppmärksammad efter Nobelbanketten 2016. Den lyfter rätterna i deras brist på kryddor och vissa avseenden överflöd. Under kvällen finner vi inredningen gemytlig samt personal som uppmärksammar gästernas behov.

Vill du genom en måltid ha en ”all-in”-upplevelse av Hälsingland? Då är Växbo Krog stället för dig. Krögare Pär Johansson lockar med allsköns mat producerad eller odlad av lokala bönder, fiskare och odlare. Menyn erbjuder också flera produkter från hälsingeskogen; granskott, svamp och bär. För att komplettera den till stor del lokalproducerade maten finns både öl och svagdricka från Hälsinge Ångbryggeri och snaps från Tevsjö destilleri. Lokala ostar av olika slag och egenproducerad glass och sorbet finns som avslut på måltiden. Restaurangen ligger i en pittoresk hälsingsk dal omgiven av en kvarndamm med välrenommerade Växbo Lin, Trolldalen, hembageri och hantverksbodar inpå knuten. Inomhusmiljön erbjuder stilren inredning med textilier från just nämnda Växbo Lin. Som pricken över i finns även ett bord med färgglada stolar designade av Hälsinglands ”Picasso” – Mårten Andersson. Köket har en öppen lösning ut mot restaurangen där man kan ta del av det genuina hantverket bakom kulisserna.

Kom med hungrig mage och lägg dieten på hatthyllan. På Bouchon ligger hjärtat på tallriken. Den anspråkslösa lokalen närmar sig fransk bistro men har kvar den anonyma kvarterskrogskänslan, en diskret charm bland skräddarsydda konceptkrogar. Servicen är proffsigt kamratlig oavsett om du är här första eller elfte gången. Teamet reser regelbundet till mathuvudstaden Lyon för att inspireras. Fokus ligger på animaliska, rustika anrättningar. Portionerna är väl tilltagna liksom frikostigheten av smör. Steak-frites med bearnaise och krispig grönsallad slungad i vinägrett får oss att tro att vi faktiskt är i Frankrike. Vinerna är även dessa franska, de flesta naturliga och sjunger väl till maten. Desserterna bjuder klassikern crème brûlée och festligare île flottante, en guppande maräng i en sjö vaniljsås. Om inte det godaste, så något av en madeleinekaka för frankofila hjärtan. En önskan om lite större menyvariation, annars intas klassikerna snart igen för att ta oss mot sydliga breddgrader.

Hos Jonas Åhman började kvällen med en aptitretare i form av pepparrotscheesecake toppad med lax, därpå följde fyra riktigt välkomponerade rätter. Till förrätt blev vi serveradecitronsyrad piggvar/havskräfta/pilgrimsmussla med en ljuvlig citronemulsion med brynt smörpulver som med föreslaget vin blev en riktig fullträff. Sen serverades en sås som fickögonen att tåras; en brynt smörsabayonne som bidrog till att rätt nummer två, kummelfilén, lyfte och ljuv harmoni uppstod. En smakrik sås fanns även i nästa menyrätt, en intressant tomat- och salviaconcassé; en perfekt matchning till hjortköttet. Vad gäller karaktären på desserten så påminde den lite om det vi tidigare ätit på Trädgårdsgatan 26. Tullhusets version bestod av en dulce de lechepanncotta med bär, choklad- och havreströssel och inte minst en väldigt angenäm havtornscurd. Färg, struktur och variation; desserten är verkligen dynamisk, färgrik och komplex.På det hela taget är matupplevelsen på Tullhuset kanske en av Kalmars bästa.

Inbjudande aptitretare i form av lättrökt forellrom, lokal lök och sötsyrlig vårmusseron inledde. Därpå följde brödserveringen avnjuten med ett gudomligt vispat smör innehållandes en perfekt andel brynt smör som gav en nötig ton. Lingon i olika texturer dominerade i nästa rätt som i övrigt bestod av småländska kantareller, gruyère-ost och krispig fläsksida. Men då är vi ganska stränga och sanningsenligt måste denna rätt beskrivas som en av kvällens höjdpunkter. Däremot var lammet på nästa tallrik lite seg, vilket var lite synd eftersom kompositionen i övrigt var omsorgsfull med fänkål, svamp och Opalplommon. Kvällen fortsatte med sensommarfrukt, brynt råg och en St Agur med karaktär och bra val av vin. Sötman tilltog med omdöme i de avslutande rätterna, vi tänker då tex på mötet mellan blåbärssorbet och citronverbena, samt på de varsamt smaksatta septemberäpplena. Kvällens avslutades lika minimalistiskt som den inleddes, med pyttesmå kaffegodisar i form av marmelad samt chokladbiskvi.