Kom med hungrig mage och lägg dieten på hatthyllan. På Bouchon ligger hjärtat på tallriken. Den anspråkslösa lokalen närmar sig fransk bistro men har kvar den anonyma kvarterskrogskänslan, en diskret charm bland skräddarsydda konceptkrogar. Servicen är proffsigt kamratlig oavsett om du är här första eller elfte gången. Teamet reser regelbundet till mathuvudstaden Lyon för att inspireras. Fokus ligger på animaliska, rustika anrättningar. Portionerna är väl tilltagna liksom frikostigheten av smör. Steak-frites med bearnaise och krispig grönsallad slungad i vinägrett får oss att tro att vi faktiskt är i Frankrike. Vinerna är även dessa franska, de flesta naturliga och sjunger väl till maten. Desserterna bjuder klassikern crème brûlée och festligare île flottante, en guppande maräng i en sjö vaniljsås. Om inte det godaste, så något av en madeleinekaka för frankofila hjärtan. En önskan om lite större menyvariation, annars intas klassikerna snart igen för att ta oss mot sydliga breddgrader.

Inbjudande aptitretare i form av lättrökt forellrom, lokal lök och sötsyrlig vårmusseron inledde. Därpå följde brödserveringen avnjuten med ett gudomligt vispat smör innehållandes en perfekt andel brynt smör som gav en nötig ton. Lingon i olika texturer dominerade i nästa rätt som i övrigt bestod av småländska kantareller, gruyère-ost och krispig fläsksida. Men då är vi ganska stränga och sanningsenligt måste denna rätt beskrivas som en av kvällens höjdpunkter. Däremot var lammet på nästa tallrik lite seg, vilket var lite synd eftersom kompositionen i övrigt var omsorgsfull med fänkål, svamp och Opalplommon. Kvällen fortsatte med sensommarfrukt, brynt råg och en St Agur med karaktär och bra val av vin. Sötman tilltog med omdöme i de avslutande rätterna, vi tänker då tex på mötet mellan blåbärssorbet och citronverbena, samt på de varsamt smaksatta septemberäpplena. Kvällens avslutades lika minimalistiskt som den inleddes, med pyttesmå kaffegodisar i form av marmelad samt chokladbiskvi.

Framme. Då visste vi inte att detta bara var början på den hittills bästa restaurangupplevelsen för oss. Under dryga två timmar fick vi njuta av tre fantastiska rätter som var och en var ett kapitel för sig. Att dessutom välja föreslaget vinpaket visade sig vara en fullträff. Förrätten karaktäriserades av rena och välbalanserade smaker där pepparrotsemulsion, soja och ingefära lyckades lyfta sashimi på pilgrimsmussla och laxloin. Sojan och ingefäran presenterades i löjromsstora klot, vilket möjliggjorde intressanta möten i varje tugga och kocken Jonas var också villig för att redogöra för hur han hade skapat denna textur. Inför vårt besök fanns det också en nyfikenhet på dryckesval till sashimin och det visade sig ju att föreslagen Riesling hade precis den friskhet som krävdes. Två i sällskapet önskade sedan kummelfilé till varmrätt, medan övriga två hade siktet inställt på färsk svensk oxfilé med ankleversmör i sällskap med sötsura gulbetor och en potatisrulle som hade fått en tydlig

Restaurangen är lätt, vi leds upp för den korta trappan, de är välkomnande fast modernt, både restaurang och personal. vi kan förstå att vi är någonstans i Skandinavien, förhoppningsvis Sverige. Inget som får mig att ropa högt inombords. Vi återkommer till detta senare. Björn persson drev här innan på samma adress anrika Kock och vin innan namn och koncept vi nu endast kan tala om. Träpanel pryder väggarna, och verkade ha nog att klä golvet i de samma också. Bakom väggens träpanel, ena långsidan, sägs köket ligga, andra långsidan kommer ljuset in genom fönstren, under dagtid, som alla andra ställen, ingen skillnad där. De är gatan som ligger utanför. Eftrer jag och sällskapet placerat oss och inspekterat meny och atmosfär, verkar känslan ringa i oss alla av anledningar att de är 7 rätters som är kvällens kall, alltså krogens långkörare. Möjligheten för några minuter av mysig hemmakväll är nu tacksamt utsuddade. Vi inleder med konversation och väntande innför kvällens