Registrera dig eller logga in här!

 

Som registrerad gäst på White Guide, Guiding guest, kan du läsa hela restaurang- och caférecensioner. Dessutom har du möjlighet att själva bedöma och lämna egna recensioner.

White Guide

White PAPER: En bubblas liv

27 dec 2016

Det är bubblorna som gör champagne till något extra. De är inte bara pigga och festliga, de fraktar doft och smak till ytan av våra glas. Följ med en bubbla – från vaggan till nyårsfesten.

Text: Jon Hansson
Foto: Gérard Liger-Belair / Shutterstock
llustration: Anders Wieslander

Publicerad i White PAPER #4 2016

1 JANUARI. VINTERKYLAN HAR KOPPLAT sitt frostiga grepp om vingårdarna i Montagne de Reims. Pinot noir-rankorna avtecknar sig som pinniga tuschstreck mot horiso … Nej, nu snabbspolar vi fram till vineriet.
September. Druvmusten jäser i öppna tankar. Naturlig eller tillsatt jäst glufsar i sig sockret i musten. Kvar blir så småningom döda jästceller, försumbart med socker (mindre än 2 g per liter) och följaktligen ett mycket torrt vin. Eftersom det är kallt i Champagne är druvorna inte särskilt söta, sockerhalten ligger på cirka 170 g per liter. Man brukar räkna med 1 procent alkoholhalt per 17 g socker/liter. Så vinet innehåller ungefär 10 procent alkohol. Koldioxiden, då? undrar vän av ordning. Det bildas ju både alkohol och koldioxid när jästen käkar socker. Och det är ju koldioxiden – eller kolsyran – som gör att det blir bubblor. Men koldioxiden dunstar. Vi har ännu ett stilla vin.

MAN KAN JÄSA VINET i slutna tankar men för att champagne ska få kallas champagne måste man se till att koldioxiden och därmed bubblorna hamnar i vinet genom en andra jäsning i flaska. Vårt tämligen sura vin tappas på butelj tillsammans med lite ny jäst och cirka 18 g socker löst i lite vin, en så kallad ”liqueur de tirage”. Och så stänger vi flaskan med en kapsyl. Samma gamla visa: jäst äter socker, alkohol och koldixid bildas. Men den här gången är gasen fångad i fällan och blir kolsyra löst i vinet. Omkring 5 liter koldioxid kommer att finnas i flaskan. Trycket ökar. Utanför buteljen utgör de 10 kilometrarna luft som vi alla balanserar på våra hjässor ett tryck på 1 atmosfär. Inne i flaskan ökar trycket till 6 atmosfärer. Det är ungefär som i ett traktordäck. 

VI SNABBSPOLAR NÅGRA ÅR. Inne i flaskan finns nu bubbligt vin med en alkoholhalt på 12–12,5 procent. Dessutom döda jästceller som ger vinet den där trevligt briochiga smaken. Men snyggt är grumset inte. Så flaskorna vänds upp och ned, grumset sjunker ner i halsen. Halsen fryses, flaskan öppnas, en propp av issörja ploppar ut, mer vin fylls i, eventuellt också lite socker (dosage) om man inte vill att skumpan ska vara snustorr. Och så i med en riktig kork och på med grimma och folie. Under den här manövern pyser förstås även en del av koldioxiden ut men mer än nio tiondelar är kvar i flaskan. Vi snabbspolar förbi ytterligare lagring på flaska. 

NYÅRSAFTON.
Pop!
På bråkdelen av en sekund utjämnas trycket i flaskan från 6 atmosfärer till den enda som råder i vardagsrummet. Eftersom temperatur och tryck hänger ihop (varm bil = högt tryck i flaskan) rasar samtidigt även temperaturen i den gasformiga koldioxid som finns under korken. Kylan försvinner i ett kallt moln av kondenserade vatten- och alkoholångor och påverkar knappt drycken.  Nedkylningen är egentligen värmeenergi som ombildas. En tjugondel blir rörelseenergi när korken flyger iväg. Resten går troligen åt till att göra pop-ljudet. 

BUBBLAN FÖDS
De fem litrarna koldioxid i champagneflaskan motsvarar ungefär 80 miljoner bubblor. Men så fort du öppnat flaskan börjar gasen försvinna ur champagnen. En hel del går förlorad vid poppet och sedan dunstar den kontinuerligt, dels från ytan i flaskan, dels när du häller upp och från ytan i glaset. Den processen syns inte som några bubblor. Men det finns fortfarande tillräckligt med koldioxid kvar i flaskan för att bilda 10 miljoner bubblor – en dryg miljon per glas.
Det går snabbare att hälla upp om du lutar glaset. Det sparar också cirka 10 procent av den bubbelbildande koldioxiden.

ETT EXTREMT VÄLDISKAT GLAS är ingen bra bubbelbarnkammare. Men vi vill ju ha bubblor. Champagne utan bubblor är stentrist. Lugn, vilken hejare du än är vid diskbaljan kommer inte glaset att vara så superrent. Där kommer exempelvis att finnas mikroskopiska cellulosafibrer – eller damm som vi säger i vardagslag – och de är bubblornas bästa vänner. Dammet är som buntar av ännu mindre fibrer och här finns hålrum där koldioxiden kan samlas och börja växa till mikroskopiska bubblor. Bubblorna växer genom att koldioxid från vätskan/champagnen som omger dem tränger in genom höljet. När bubblan är tillräckligt stor och det finns tillräckligt med andra bubblor inne i fiberns hålrum puttas den ut och stiger mot ytan.
Risken för alltför rena glas är alltså liten men det går att hjälpa bubblorna på traven genom att ritsa i botten på champagneglasen så att babybubblorna får fäste och kan börja växa. Det är dock svårt att göra på ett lagom sätt och du riskerar att få en massa bubblor direkt och ett vin som snart dör.

BUBBLANS DECIMETERLÅNGA LIV
Arkimedes princip lyder: ett föremål nedsänkt i vätska påverkas av en uppåtriktad kraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. Den gamle greken drack inte champagne i badet men principen förklarar varför bubblan svävar uppåt i glaset. Vätskan/champagnen som trycks undan är mycket tyngre än koldioxiden i bubblan så den uppåtriktade kraften är större än tyngdkraften som drar bubblorna nedåt och friktionen mot vätskan som saktar ner dess färd.
Dessutom fortsätter den koldioxid som fortfarande är löst i vätskan/champagnen att ta sig in i bubblan som växer under färden mot ytan. Och ju större den blir desto mer champagne tränger den undan. Den uppåt-
riktade kraften blir större och bubblan ökar farten.

I ett fyllt champagneglas färdas bubblorna cirka 10 cm. På den sträckan hinner de öka från en 1/100 till 1 mm i diameter – en miljonfaldig ökning i volym. Det betyder dock inte att de i ett mycket högt och fullt glas med champagne till slut skulle bli stora som badbollar och färdas i en fruktansvärd hastighet (vilket vore rätt kul).
När bubblan nått en viss storlek blir den instabil, pressas ihop, tappar fart och går sönder. 

Dessutom drar den till sig olika fasta partiklar som finns i champagnen. Bland annat smak- och doftämnen – och det är en anledning till att vi gillar bubblan. Den forslar goda dofter till ytan av glaset där vår näsa ivrigt väntar. 
Partiklarna styvar till bubblan och gör att den glider långsammare genom champagnen. Men eftersom champagnebubblan efter hand får bra fart sköljs partiklarna bort från dess ovansida och ner på undersidan eller så lossnar de helt. Bubblan städar sig själv. 

VID YTAN
Säg den bubbla som varar för evigt. Vid ytan skuffas och buffas den ett tag med andra bubblor och spricker sedan. Bubblan ligger nästan helt nedsänkt i champagneytan och när den spricker bildas som en grop. När gropen bråkdelen av en sekund senare fylls igen av inströmmande champagne orsakar den häftiga miniatyrrörelsen ett skvätt som kan nå några centimeter upp. Det här kan göra att vi måste torka våra sniffande näsor men också att vi känner mer härlig champagnedoft. Tacka bubblan för det.

Källor:
”Uncorked – the science of Champagne”, Gérard Liger-Belair
”The physics behind the fizz”, seminarie med Frédéric Panaiotis, Ruinart.

 

Mer långläsning

  • KROGKRITIK: Fäviken Magasinet, Järpen

    KROGKRITIK: Fäviken Magasinet, Järpen

    NYTESTAT: Nilsson kackar i eget bo

    Tillbaka på gården efter en tvåårig världsturné i gastroglamourens tecken har Magnus Nilsson laddat om rejält. Efter en hagelstorm av smak- och konsistensupplevelser som ägg i fårskitsaska, treårig sill, mousseline på lupin, skogens drottning i kombination med snårskogs-Barolo och slutligen knockad av hemkört gårdssnus vacklar White PAPERS utsände från bordet. När krutröken skingrats står en sak lysande klar; i Nilssons fäbodsuniversum återfinns några av Sveriges största gastronomiska upplevelser just nu.

    Lars Peder Hedberg åt och skrev

    94 poäng, varav mat 39, service 23.

    Jag hamnar bredvid henne på flighten från New York. Hon ska till Faaaviken och äntligen få pröva Magnus Nilsons trollkonster, och har ett plan stående på Bromma, som hon chartrat för att flyga upp.
          Bromma? Varför inte flyga från Arlanda, där vi landar? Och varför chartra när det går tiotalet reguljära flighter om dagen till Östersund? Jaså, det visste hon inte. Men Faaaaviken ligger ju i ödemarken? Nja, de sista milen måste man ta sig med bil men annars är det inte svårt att ta sig till Jämtland.
          Hon är inte den typiska foodien, snarare en gyllene stjärnkocks-groupie. Hon mailar mig några dagar senare. Hon är besviken. Inte på upplevelsen av mat och miljö, den nämner hon inte ens, utan på att Magnus Nilsson inte var där. Det var i första hand mötet med den unge legendaren som lockat.
          Succén kan vara din värsta fiende. För Magnus Nilsson gick det rasande fort att flytta sig från ”the fame of game” till ”the game of fame.” Efter att ha solat sig i glansen av sin tilltagande världsberömmelse och glassat världen runt på alla tänkbara och otänkbara gastroevenemang under de senaste två åren, insåg Nilsson en bit in på hösten att han nog måste tillbaka till gården där allt började. Det var klokt. Även om toppskiktet i den trendigare världsgastronomin är den globala byn inkarnerad och det internationella foodienätverket måste underhållas och ibland smörjas, så krävs också ständig utveckling av den egna prestationen. Konkurrensen står inte stilla precis. Med sitt ultralokala råvarufokus och sin högprofilerade matlagningsfilosofi löper Magnus Nilsson liten risk att bli kopierad, men foodieetablissemanget är otroget och kräver hela tiden nya sensationer. Nilsson förstod att han måste få fokus på kärnverksamheten igen, som det heter i näringslivet, ta sin gastronomi vidare.


     

  • WHITE PAPER #3: Krogkoll bortafronten, Köpenhamn

    WHITE PAPER #3: Krogkoll bortafronten, Köpenhamn

    Uppgradering på bredden – eller nedsippring på djupet

    WHITE PAPER #3: Vilket som — vi har aldrig ätit bättre i Köpenhamn. Visst har Köpenhamnskrogarna fått draghjälp av noma. Men nu har kvaliteten på topp och mellanklasskrogarna gjort staden till ett brett gastronomiskt resmål, med nyskapande mat i alla genrer och nivåer. Här är en lägesrapport från de köpenhamnska restaurangborden.

    Text: René Langdahl Jørgensen, översättning Lena Ilkjaer, foto Columbus Leth

    Lågkonjunktur? Inte här. Det är möjligt att nationalekonomerna pratar om kris och återhållsamhet bland konsumenterna, men för den som ser på den köpenhamnska restaurangscenen ur ett fågelperspektiv
    har den aldrig sett bättre ut. Den har blivit bredare, och genomsnittsnivån högre – och framför allt: Det har aldrig tidigare pratats och skrivits så mycket om den danska huvudstadens restauranger. Noma drar det stora internationella lasset, och får gastroturisterna att flockas i Köpenhamn. Nu kan den moderna, delvis återskapade och i synnerhet nyuppfunna, nordiska/danska maten hittas till priser som passar även den magraste krogbudget. Nomas trefaldiga förstaplats på världsrankingen och de sammanlagt fem åren på topp-tio, har tillsammans med Bocuse d’Or-guldet till Rasmus Kofoed skapat en pulserande restaurangmiljö i Köpenhamn, som under de två sista åren till och med har brett ut sig bland de etniska köken.


     

  • KROGKRITIK: Amass, Köpenhamn

    KROGKRITIK: Amass, Köpenhamn

    Köpenhamns nya kultkrog: Amass

    Nyskapande, egensinnigt och dogmfritt

    WHITE PAPER #4: Den redan före öppningen omsusade restaurang Amass i Köpenhamn, med Nomas före detta kökschef Matthew Orlando vid rodret, levererar. Här serveras mat som är dramatiskt enkel, hjärtskärande god och sensationell i sin tekniska precision. Smaker och influenser hämtas ofta långväga från, även om råvarorna kommer från närområdet. Amass har hittat ett helt eget tilltal. Och prisvärdet är i stort sett oslagbart.

    Lena Ilkjaer åt och skrev

    86 poäng, varav mat 35, service 22

    I ett före detta skeppsvarv på en ganska otillgänglig adress lockar Köpenhamns just nu mest intressanta, för att inte tala om prisvärda, restaurangupplevelse. Restaurang Amass drivs av Kalifornienfödde Matthew Orlando som efter fyra år som kökschef på Noma, och innan dess tre år hos Thomas Keller på Per Se, nu startar sin första restaurang i egen regi.
          Krogen har varit Köpenhamns stora foodie-snackis under hela våren och trots semester­tider har det varit fullsatt från öppningsdagen den 17 juli. Det är många, framför allt internationella gäster, som står på kö för att besöka ”the next big thing in Copenhagen” – gärna så fort som möjligt.


     

  • KROGKRITIK: Studio, Köpenhamn

    KROGKRITIK: Studio, Köpenhamn

    Svanesång på nynordiska

    WHITE PAPER #6: Danske superentreprenören och tillika gastro-filosofen Claus Meyer har ankrat upp med ett skepp fullastat med intressant gastronomi, tvärs över vattnet från Noma, vars före detta Chef med ansvar för gastronomisk innovation, Torsten Vildgaard, nu utmanar fäderneshuset i toppkrogen Studio. Med rötterna i det nynordiska avviker Vildgaard dramatiskt från några av dess bärande principer, framför allt kravet på ultralokala råvaror. Resultatet är – skrämmande bra.

    Lars Peder Hedberg åt och skrev

    92 poäng, varav mat 38, service 22

    Det är en av de bästa rätter jag har serverats – någonsin; i all sin exklusiva enkelhet en fulländad komposition, med textur- och smakdramaturgi på högsta nivå. En perfekt skedad klick Baeri-kaviar i botten av ett äggskalsfärgat lerfat och den lenaste tänkbara valnötsmjölk – skänkt ur lerkrus – som långsamt omfamnar den svarta klicken. Det är ett lika oväntat som fantastiskt möte, ett udda kärleksmöte. Utöver sina friska havsaromer har den sammetsmjuka kaviaren i sig en läckert smörig nötighet, återhållen sälta och en antydan till sötma, och den harmonierar förbluffande väl med den gräddiga valnötsmjölken med dess fruktiga toner och en liten retande bitterhet i eftersmaken. Det är en klockren fullpoängare, men också en rätt som stämmer till eftertanke.


     

  • WHITE PAPER #4: Din kropp rockar fett

    WHITE PAPER #4: Din kropp rockar fett

    WHITE PAPER #4: Är det ”goda” kolesterolet bara en myt? Och är fler­omättat numera bara näst bäst? Tycker du det är svårt att få grepp om alla stridande fraktioner inom islam, så är det inget mot hur komplicerade motsättningarna är inom fettforskningen. Oförsonliga läger bevakar svartsjukt sina sanningar — för där det finns skräck finns också pengar att tjäna.

    Text: Lars Peder Hedberg

    Medan olivoljan ledset sinar på våra krogar så väller smörvågen fram i allt rikare variation och allt kaxigare självkänsla. Det är därkärnat, närkärnat och härkärnat, handkärnat och nykärnat – i stor smakbredd redan före eventuella smaksättningar. Smörets återtåg på borden speglar ett antal trender; allt från fokus på det ”nordiska”, hantverksmässiga och närhämtade till en allmän hyllning av gastronomisk njutning. Den massiva barriär av forskningsresultat som länge höll emot har nu börjat ge efter. Inom fettets värld är det är likna vid Berlinmurens fall.
          Fett som födoämne är mycket kontroversiellt. Här inte bara tvistar de lärde – de krigar. Inte minst på våra ledande medicinska lärosäten, med Karolinska Institutet i spetsen, har namnkunniga professorer och forskare barrikaderat sig djupt i skyttegravarna, och när det inte hettar till rejält i ord- och faktabataljerna så råder rena rama kalla kriget.


     

  • WHITE PAPER #6: Änglar och demoner

    WHITE PAPER #6: Änglar och demoner

    WHITE PAPER #6: De moderna toppkockarna är noga med att framhålla sin schyssta ledarstil, byggd på den demokratiska svenska modellen. Men verkligheten ute i de bästa restaurangköken är oftast en helt annan. Här råder en obönhörlig prestationskultur, där inget får gå fel. Felsteg hanteras heller inte med silkesvantar när mästerkocksegon, stjärnor och oftast krogens ekonomi står på spel. Bakom varje änglalik lagledare i kockskjorta döljer sig med nödvändighet ett kontrollfreak – och inte sällan kommer demonen fram.

    Text: Jonas Malmborg

    ”Självklart har jag blivit offentligt utskälld. Det var en del av vardagen på Fredsgatan 12. Melker körde med klassisk skrämseltaktik. I början mådde jag fysiskt dåligt varje dag jag skulle gå till jobbet. Men efter ett tag vande man sig.”
          ”Det var otroligt lärorikt att jobba hos Mathias Dahlgren. Samtidigt liknade det mer en religiös sekt än en arbetsplats. Det fanns inget annat i livet. De som inte hade samma inställning eller ifrågasatte platsade helt enkelt inte i köket.”
          ”Jonas psykade folk, inte bara för hur de presterade utan för rent personliga saker, som att de var feta och fula.”


     

  • WHITE PAPER #5: Beska droppar

    WHITE PAPER #5: Beska droppar

    WHITE PAPER #5: Bitters fungerar ofta som cocktailens ryggrad, och hindrar smakerna att slå över i det banala. Dessutom passar de perfekt in i nostalgivågen och den sepiatonade drömmen om barscenen under förbudstiden. I New York har trenden gett utrymme för en rad nya bitterstillverkare som förser en ständigt törstande hipsterpublik med nya, riviga brygder. Vi har smakat.

    Text: Argot Murelius

    Hon är som en rivningskula som inte längre sitter fast vid kedjan, sjunger Tom Waits. Cocktailbitters kan vara lika onådiga som en skoningslös älskarinna och lika sträva som Waits skrovliga röst. Varsamt hanterade bjuder de dock på lustfyllda smekningar. New Yorks bartenders har lärt sig konsten att tämja denna konkubin, de skvätter numera bitters i var mans drink. Möt cocktailvärldens senaste passion!


     

  • WHITE PAPER #3: Det nya parisiska köket stavas néobistro

    WHITE PAPER #3: Det nya parisiska köket stavas néobistro

    WHITE PAPER #4: Det händer långt bortom lyxkvarteren. Och det puttrar rejält i grytorna, när en ny generation kockar definierar om det franska köket i riktning mot avspänt och roligt, ansvarsfullt och grönt. I de lite bortglömda kvarteren i nordöstra Paris tycks grogrunden extra gynnsam. Och det är nu, innan det nya helt trängt undan det gamla, när hållbara supertrendiga néobistroer ligger vägg i vägg med dammiga copyshops och osorterade järnaffärer, som kvarteren är som charmigast.

    Text: Ebba Svennung

    Upptejpat i fönstret en liggande A4 med krogens namn; Abri, skrivet med ganska så små bokstäver. Man måste gå nära för att kunna läsa, och konstatera att det måste vara här. Men kan det verkligen vara här?
          Jodå, Abri är typexemplet på ett ställe det skrivs och pratas mycket om just nu i Paris. En ny generation kockar – och en ny generation gäster – håller andra saker högt än specialritade möbler för handväskor och obligatoriska sjötungor på menyn. Man söker sig till ställen där man kan vara sig själv och må bra, där man lagar mat och serverar vin som producerats med varligare händer av människor som tänker längre än tallrikskanten räcker. Ställen dit gästerna kommer för att överraskas snarare än imponeras och där stjärnor rent ut sagt känns omodernt. De här krogarna kallas i Frankrike för néobistroer och de växer som svampar ur jorden just nu i Paris. I de länge förbisedda kvarteren i nordöst tycks grogrunden extra gynnsam. Och det är nu, innan det nya helt trängt undan det gamla, som kvarteren är som charmigast.


     

  • WHITE PAPER #5: Pang på päran

    WHITE PAPER #5: Pang på päran

    WHITE PAPER #5: Det är nu på hösten som vår nationalknöl når sin högsta potential. Potatisbranschens smakbeskrivningar som ”smak av liten frysärta” lämnar dock en del övrigt att önska för den gastronomiskt nyfikne potatisätaren. Men det finns hopp – tack vare hängivna odlare som skånska Larsviken.

    Text: Lars Peder Hedberg

    Att potatis är en säsongvara, det vet vi ju alla utifrån den hysteri vi kan betrakta – och ibland deltar i – i samband med färskpotatisens premiär varje senvår och försommar.
          Utländska observatörer skakar på huv-udet när de ser oss galna svenskar gladeligen langa upp 3-400 kr kilot för de första späda primörerna med blott antydan till skal. Primörpotatis är också den korrekta benämningen på denna delikatess, som hetsas fram under delvis artificiella betingelser för att möta efterfrågan från oss läckergommar som uppskattar den säregna sötman och smältande mjälla texturen i de ofullgångna spädisarna. Färskpotatis kallas egentligen all potatis som skördas och säljs före sista september, men i vissa landsändar slutar man använda begreppet efter midsommar och talar då istället om nypotatis eller sommarpotatis.


     

White Guide Presentkort