Registrera dig eller logga in här!

 

Som registrerad gäst på White Guide, Guiding guest, kan du läsa hela restaurang- och caférecensioner. Dessutom har du möjlighet att själva bedöma och lämna egna recensioner.

White Guide
WHITE PAPER: Rädda en skrumpen morot – och samtidigt världen?

WHITE PAPER: Rädda en skrumpen morot – och samtidigt världen?

12 jun 2018

WHITE PAPER #2 2018: Allt fler kockar och krögare intresserar sig för hållbarhetsfrågor. Men går det att skala upp svinnjakten från inspirerande exempel på kvarterskrogsnivå till något som sätter ett stort positivt klimatavtryck?

Text: Jon Hansson
Foto: Carin Josdal Stenbeck

PAUL SVENSSON ÄR EN av the usual suspects när det gäller hållbarhet på krogen. I vintras lanserade han och Fotografiskas kökschef Elvira Lindqvist en semla gjord av bullrester – och sedan något år står en kompostmaskin på restaurangen och förvandlar matrester till prima matjord.
      Nu i maj är det dags för ett nytt steg. Då kommer hans restaurang ReTaste att poppa upp på Södermalm i Stockholm två dagar i veckan under fem månader.
      Återsmakandet i namnet syftar på att kockarna bara kommer att använda råvaror som annars skulle blivit avfall.
      ”Jag har fnulat länge på hur man skulle kunna hjälpa dagligvaruhandeln att få användning för råvaror som nått bäst före-datum”, säger han.
      ReTaste är ett samarbete med Coop, Willys och Electrolux. Inför måndagar och tisdagar kan restaurangen plocka varor som går ut dagen efter. Vad som finns att använda kommer att variera stort och det påverkar förstås arbetet i köket.
      ”Det blir en ny grundplåt dag för dag och vi kommer inte att kunna bestämma något i förväg. Annars är vi ju vana vid ett slags pick-and-choose. Nu får vi ta vad som finns och det ställer högre kreativa krav.”
      ”Men det här är också ett försök att skapa ett system så att vem som helst ska kunna göra det med bibehållen säkerhet och kvalitet. Vi testar, försöker förstå och så delar vi med oss av erfarenheterna. Så att vi kan stänga loopen. Jag är övertygad om att det här kan bli startskottet både för mig och dagligvarubranschen”, säger Paul Svensson.
      Nära bäst före-datum behöver inte betyda sekunda. ”Det vi gör nu är ett exklusivt format med fast femrätters-meny. Och det gör vi av råvaror vi vanligen anser – eller tror – är skräp. Vi kockar är estetiskt lagda, väldigt noga med hur råvarorna ser ut. Det gör det svårt att tänka sig att en ful råvara kan bli god. Men i många fall kan det faktum att något inte är pinfärskt vara ett perfekt startläge. Det gäller bara att ställa in sig på en annan typ av förädling, att vara smakfokuserad. Då kan en ful råvara få tillbaka sin lyster. Det blir ett återbruk, eller återsmakning.”
     Han räknar med att kunna använda mest frukt och grönt men även en mindre mängd animaliska råvaror.
      ”Statistiskt överensstämmer svinnbilden i den moderna handeln rätt bra med hur vi borde leva. Alltså, mycket grönt på tallriken och proteinet som ett tillbehör.”
       Finns det något i försöket som kan vara intressant även för oss vanliga konsumenter?
”Absolut. Vi vill öka nyfikenheten, visa på fler anhalter än soppåsen för råvaror som närmar sig bäst före-dagen.”
       Lufttorkad skinka är en delikatess. Men en lufttorkad morot eller kålrot?
       ”Den skrumpna grönsaken är mycket smakrikare – om den används till rätt sak. Den gör sig inte råhyvlad men är perfekt till en kräm”, säger Paul Svensson.
      Hur har gensvaret varit från dagligvarubranschen?
      ”Ofantligt bra. Butikscheferna är så taggade. Det här är sjukt spännande.”
      Räcker entusiasmen ända in på ekonomiavdelningen?
      ”Det här är förvisso ett non profit-projekt. Men det ska gå ihop och ett eventuellt överskott kommer att gå in i ett annat hållbarhetsprojekt. Jag ska inte sko mig på det här. Nu vill jag bara se hur man kan göra. Framöver gäller att få det kommersiellt hållbart och i större skala – och eftersom vi alla i grunden är inne i det här på samma premisser ska vi nog lyckas.”

TESTA EN ”LEFTOVER COCKTAIL” nästa gång du hamnar i baren på Clarion Hotel Sign vid Norra Bantorget i Stockholm. Vad den smakar? Lite olika. Den kan ha en ton av citrus ena kvällen eller en viss mintighet den andra. Det beror på dagens svinn. Och i stället för en pappersservett får du ett återanvändbart underlägg av ekologisk kork. Och bubbelvattnet kommer från kran och sifon i stället för flaska. Och det där som ser ut som äggvita i kompisens drink är faktiskt kikärtsspad.
      ”Bargruppen hade en hel del jobb med att komma på hur de skulle få bort den böniga
doften men det gick tydligen genom att sila spadet och låta det stå i kylen ett dygn. Köket fick utmaningen att skapa nya inslag på menyerna för att använda kikärtorna.”
      Maria Reisö Jogmar med titeln brand & project manager på By Marcus Samuelsson c/o Clarion Hotels berättar om satsningen på no waste-barer och klickar igång utbildningsfilmen ’How to use leftover fruit in six ways’ (du kan bland annat göra lemonad eller ett smakrikt pulver på torkade citrusskal).
      ”Det handlar alltså inte om att rädda slattar utan om att inte slänga användbara rester. I och med att bartendrarna börjat använda råvaror som tidigare fanns mest i köket, som exempelvis grönsaker och örtkryddor, har vi fått nya samarbeten och nya möjligheter att använda sådant som blivit över på båda håll”, säger hon.
      Räddningsarbetet pågår inte bara i barerna.
      ”Vi letar hela tiden efter inspiration och hittar den ofta hos mindre lokala aktörer runt om i världen. Det som de gör i liten skala vill vi omvandla och implementera i en större.”
Och Clarion Hotels med restauranger är större skala. Koncernen har 25 hotell i Norden med 19 Kitchen & Table- och två Eatery Social-restauranger. Drygt 500 000 gäster besökte restaurangerna under fjolåret.
      ”Vi samarbetar med Karma på alla destinationer där de finns och är med på deras topplista över restauranger som räddat mest mat under 2017. I Norge har vi även samarbete med en liknande aktör, Too Good To Go. Våra nio anslutna Kitchen & Table kunde sälja över 700 kilo mat som take away som annars skulle ha slängts. Eatery Social på Clarion Hotel Skanstull och Norda på Clarion Hotel Post i Göteborg räddade ytterligare drygt 100 kilo mat”, säger Maria Reisö Jogmar.
      Det handlar oftast om lunchmat som inte går åt och som köken skapar nya rätter av.
Sedan kan den som vill köpa matlåda eller kvällens middag via Karmas app. Det har visat sig vara lättare att rädda vego än animaliska råvaror från slaskhinkens mörka djup. Något som passar bra ihop med Kitchen & Tables årsgamla koncept Urban garden.
     ”Vi har vänt på proportionerna när det gäller mängden grönsaker och protein på tallriken. Gästen väljer en grön varmrätt och kan sedan välja till ett protein som blir mer som ett smakrikt komplement än grundplåt. Vi är inte ute efter att bli en vegetarisk restaurang men vi serverar sällan köttbitar på 250 g som förr. Vi vill hjälpa våra gäster att göra smartare val och serverade 23 procent mindre nötkött ifjol än under 2016.”

MEN DET ÄR INTE HELT LÄTT att rädda överblivna råvaror – och världen. Företaget Scandinavian Organics hade den briljanta affärsidén att koka buljong och göra köttbullar av uttjänta värphöns och slakterirester (ben) som annars skulle eldats upp. Planer fanns på att expandera till Danmark och England och att börja ta till vara kasserade grönsaker. De fick också White Guides och Livsmedelsföretagens pris Årets smakutvecklare 2016. Men för ett år sedan blev det konkurs. De fick problem med att hitta tillräckligt med råvara, kunde inte leverera och så tog pengarna slut.

UPPE PÅ TAKET TILL CLARION HOTEL POST vid Drottningtorget i Göteborg går det bättre. Här finns odlingar med grönsaker och örter på 75 kvadratmeter utomhus och 20 kvadrat i växthus. Tillräckligt för att fylla kökets behov när det är säsong.
       ”Vi fick redan tidigt tanken att använda det här innertaket till någon form av större odling – inte bara en pallkrage med basilika. Vi insåg att det skulle bli mer omfattande än vad vi kunde sköta själva och hittade så småningom företaget Kajodlarna. De hade redan
liknande stadsodlingar på Frihamnskajen här i Göteborg”, säger Martin Wiholm, food & beverage manager på hotellet.
      Första skördarna bärgades ifjol och då inställde sig en ny fråga: Skulle det gå att använda överblivet växtmaterial och de rätt stora mängderna köksavfall som hotellet genererar för att få fram näring till odlingarna? Kompost var förstås svaret. De har mjukstartat med en bokashi. Den japanska metoden använder ett strö med en mix av mikroorganismer som bryter ner avfallet i en syrefri miljö. Komposten klarar 400 kilo matavfall i månaden och producerar mer än tillräckligt med näring för de 16 stora odlingslådorna på taket.
     ”Vi har bland annat en hel del blöt och tung kaffesump som fungerar perfekt att blanda ner i bokashin”, säger Martin Wiholm.
      Nästa steg blir en snabbare kompostmaskin. Man kan mata den med köks- och trädgårdsavfall i exempelvis sex dagar och på den sjunde omvandlar den skräpet till växtnäring. Och den blir mycket koncentrerad, en tesked till en blomkruka, typ. Hur snabbt kan ni räkna hem investeringen?
      ”Relativt snabbt med tanke på våra volymer. Och det handlar inte om att räkna hem det rent ekonomiskt utan om känslan att omvandla avfallet från ett jättehotell till något användbart. Vi kommer att införa klimatnyttiga konferenser. Där kommer vi att låta deltagarna dag 2 få en påse med 100 gram kompost, motsvarande deras eget avfall, att ta med hem. Det gör vårt arbetssätt blir väldigt tydligt.”, säger Martin Wiholm.

ELLER FINNS RÄDDNINGEN I DET SMÅSKALIGA? Rude food är en ideell förening med bas i Malmö. Verksamheten bygger på att ta hand om överblivna råvaror från bland annat torghandeln och bagerier. 60 procent av den räddade maten skänker Rude food till Stadsmissionen som slussar vidare, resten används i ett cateringkök och säljs som luncher till företag och konferenser.
       ”Det blir 30–300 portioner om dagen. Vi  har en stabil verksamhet nu efter fyra och ett halvt år och kan lägga mer energi på samarbeten och på att dela med oss av våra kunskaper”, säger Zeenath Hasan, grundare och en av eldsjälarna bakom Rude food.
       När andra försöker komma på olika sätt att skala upp räddandet av råvaror farligt nära soptunnan sjunger hon de små stegens lov. ”Det är ju storskaligheten inom matproduktionen som gör att vi har ett jätteproblem med svinn. Industrin och försäljningsledet är uppbyggda på standardisering, att allt ska se likadant ut. Men om vi kör en catering på 80 portioner kanske vi gör 50 av en rätt och 30 av en annan – och då kan vi få användning för alla råvaror vi har.”
       Hon pekar på att det finns många olika sätt att ta till vara överblivna råvaror.
”Det är allt ifrån det vi gör till eleverna vid Växjö universitet som mixar smoothies av ratade frukter och säljer till skolkamraterna eller trestjärnige kocken Massimo Bottura som gjort kokboken ’Bread is gold’ där han och 60-talet andra toppkockar tagit fram fantastiska
recept på överblivet bröd, bananskal och andra rester.”
       Zeenath Hasan efterlyser ett nytt mindset. Vad är mat? Hur påverkar produktionen – exempelvis monokulturen vid veteodling – vår miljö?
”Med tanke på den fart politiker arbetar med de här frågorna kan vi inte bara lämna över till dem. Det krävs förvisso ett nytt sätt att sköta den globala distributionen av matvaror. Men även som individer måste vi fråga oss vad vi kan göra åt problemet – och sedan verkligen ta itu med det.”
       Och det händer redan många bra saker som inte får särskilt stor uppmärksamhet.
”Jag hoppas att skolluncherna blir nästa stora grej. Det näringsmässiga och ekologiska finns redan på plats – och det är samma med många vanliga restauranger – nu gäller det att få in miljön också. Det som krävs är att många människor tar många små steg. Jag tror inte på att de stora ska ordna det här. Svinnet är deras fel från början”, säger Zeenath Hasan.

ETT FÖRSTA (OCH KANSKE LITET) STEG tar Erik Andersson och Ellinor Lindblom, båda tidigare på Daniel Berlin i Skåne Tranås, som nu öppnar restaurangen Spill i Malmö. Idén liknar den bakom ReTaste men de tänker jobba mot restaurang-grossister i stället för handeln.
      ”Jag började tänka på vad man skulle kunna göra för att undvika matsvinn när jag just slutat på Daniel Berlin”, säger Erik Andersson.
      ”Där var vi ganska duktiga på det men vad hände till exempel med grönsaker som vi skickade tillbaka för att de inte riktigt höll måttet? Kasserades de eller gick de in i sortimentet igen?”
Han kontaktade olika grossister i Skåne och de var med på noterna. Nu har de snackat ihop sig om hur samarbetet ska funka och i början blir det luncher och catering på Spill. Om ni nu har hittat en bra metod för att minska svinnet, tror du att det går att göra även i större skala?
      ”Förhoppningsvis hittar vi verktyg som fler kan använda. Och även matbutiker har ju svinn som skulle kunna bli mat.”
Men helst skulle han snart vilja skala ner. Totalt.
      ”Det bästa vore ju om det här projektet inte behövs om några år. När svinnet tagit slut eller i alla fall reducerats kraftigt.” ■

De räddar mat med appar och soppa

  • Karma grundades 2016 och är en app som kopplar ihop säljare och köpare. Restauranger, caféer och matbutiker kan sälja mat som blivit över till privatpersoner för ett lägre pris. I dag finns Karma i Sverige och Storbritannien och har fler än 1 000 anslutna mataktörer och över 250 000 användare.
  • ResQ är en finsk Karma-liknande app som finns på flera håll i världen.
  • Olio är ytterligare en app. Privatpersoner och företag lägger upp bild och beskrivning på mat som de inte kommer att äta och som de 400 000 användarna kan hämta gratis.
  • Too good to go funkar som Karma men säljer mest mat som blivit över från bufféer. Finns i åtta europeiska länder.
  • Food2change, ideell förening som hjälper handlare att minska svinnet genom att sälja maten till behövande.
  • Rescued fruits räddar frukt som blivit kantstött eller hamnat i en trasig kartong och gör juice av den. Ligger strategiskt i Helsingborg där 90 procent av all importerad frukt passerar.
  • K-märkt är en restauranggrupp som gör sina inköp på grossisternas ”spotmarknad” för råvaror nära bäst före-datum.
  • Sopköket gör soppluncher och skolmat på nästan utgångna eller småskadade varor från livsmedelsaffärer i Stockholm. Ellinor Lindblom och Erik Andersson öppnar Spill i Malmö.

Fakta:
En tredjedel av all mat som produceras slängs. Det betyder att 1,3 miljarder ton mat går förlorat varje år, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Mat som skulle kunna mätta miljontals människor. Enligt SCB är svinnet av mat och dryck 500 000 ton om året i Sverige. En uträkning från Naturvårdsverket visar att svenska hushåll kastar 45 kilo ätlig mat per person och år.

Prenumerera på White PAPER HÄR

 

Mer långläsning

  • WHITE PAPER #4: ”Jag ville dokumentera det folk verkligen äter”

    WHITE PAPER #4: ”Jag ville dokumentera det folk verkligen äter”

    WHITE PAPER: Som kock i det internationella toppskiktet porträtteras Magnus Nilsson ofta som en fäbodsvurmande matarkeolog. Men när han kastar sig över uppgiften att sätta Nordens matkultur på pränt finns ingen plats för nostalgi: visst skriver han om kaffeost, kalvdans och surströmming – men ger lika mycket plats åt nutida fenomen som tacopaj, pizzasallad och kladdkaka.

    Text: Lena Ilkjaer

    JAG HAR STÄMT MÖTE MED Magnus Nilsson i hans hemby Mörsil, i ”Kretsloppshuset” som tack vare Magnus kan skryta med en plats i boken ”Where Chefs Eat”. I det charmiga huset finns allt från ett växthus med ett gigantiskt fikonträd, lokala produkter och trädgårdsprylar till en härlig vegetarisk buffé. Ett par dagar innan vi ses har jag fått ett förhandsex av ”The Nordic Cookbook” som släpps på Phaidon förlag i oktober. Den är något så ovanligt som en kokbok man kan läsa från pärm till pärm, även om det tar sin tid. Vartenda recept är så genomresearchat, provlagat och försett med personliga reflektioner och historiska jämförelser att det känns som rena julafton att få sätta tänderna i boken. Jag vill förstås veta mer om varför han kastade sig ut i det enorma projektet med att skriva (och till stor del fotografera) en 900-sidig nordisk kokbok.
          ”När min första bok hade kommit ut så föreslog förlaget att jag skulle göra en bok på temat ’Nordic home cooking’. Jag blev faktiskt lite förnärmad: vadå bunta ihop hela Norden i en bok? Det är ju lika idiotiskt som att göra ’The Central European Cookbook’.


     

  • WHITE PAPER #3: SÖKES: 5000 KOCKAR

    WHITE PAPER #3: SÖKES: 5000 KOCKAR

    WHITE PAPER: Vem ska laga maten? Och vem ska bära ut den? Krogarna blir allt fler. Samtidigt försvinner tusentals anställda varje år. Restaurangbranschen kommer att behöva 35 000–40 000 nya medarbetare årligen fram till 2023, enligt branschrapporten Tillväxtvärk.

    Text: Jon Hansson Foto: Katja Ragnstam (Gruppbild Upper House) och Magnus Skoglöf (gruppbild Rolfs Kök)

    RESTAURANGNÄRINGEN HAR VUXIT de senaste åren och prognosen bygger på att den utvecklingen fortsätter, bland annat tack vare ökad turism, inflyttningen till storstadsområdena och att många svenskar fått mer pengar i plånboken. Det skulle medföra ett behov av omkring 50 000 nya medarbetare på heltid under de närmaste åtta åren. (En ökning från totalt 140 000 till 190 000 anställda.)
          I många fall handlar det om ”enklare” jobb som köks- och ekonomibiträden. Men det kommer också att behövas 5 000 kockar, 7 000 servitörer och en hel del tjänstemän till administration – kvalificerade jobb som kräver utbildning. Den offentliga gastronomin, skolor, sjukhus med mera kommer också att behöva fylla på med medarbetare.


     

  • WHITE PAPER #3: Miso Magic

    WHITE PAPER #3: Miso Magic

    WHITE PAPER: Mison har sakta men säkert smugit sig in som en stapelvara i svenska krogkök – eftersom den saltsyrliga umamistinna pastan effektivt fördjupar smaker på ett kick. Frida Ronge på vRÅ gör ännu inte sin egen miso – men snart landar den första kojin i kylen och mison jäser i ett hörn av köket.

    Text: Linda Dahl Foto: Katja Ragnstam

    DET ÄR SEDAN LÄNGE KÄNT att västerländska celebriteter, i hemlighet, åker till öst för att på dubbad japanska kränga allt från schampo och kaffe till kreditkort i inkomstbringande reklamfilmer. Regissören och manusförfattaren Sofia Coppola har till och med byggt en kultfilm kring en skådis på dekis som åker till Tokyo för att spela in whiskeyreklam, men som blir ”Lost in Translation”. Samma resa gjorde James Brown. I början av nittiotalet spelade han in en nyversion av sin mest kända låt Sex machine. Det blev den ösigaste reklamen för misosoppa som någonsin producerats.
          Om den svängiga reklamfilmen fick folk att sörpla mer misosoppa låter jag vara osagt. Men nuförtiden googlar vi säkerligen James Brown plus miso oftare än vi lyssnar på en vinylskiva med Sex machine. Och i samma takt som funkiga smaker blir alltmer populära börjar det återigen svänga om miso och Aspergillus oryzae – en av världens äldsta odlade bakteriekulturer.


     

  • WHITE PAPER #3: Råblåst på Raw Food

    WHITE PAPER #3: Råblåst på Raw Food

    WHITE PAPER: Därför är inte Raw Food lösningen på alla dina problem.

    Gärna raw food på tallriken ibland – men nej tack till pseudovetenskap och icke-underbyggt hälsosvammel om pH-värden, växtenzymer och vitaminer. I själva verket blir många livsmedel mycket nyttigare och lättare för kroppen att ta upp om de först har tillagats.

    Text: Lisa Förare Winbladh Illustration: Anders Wieslander

    KÄNNER DU TILL Demetria Guynes, Margaret Hyra och Allen Stewart Konigsberg? Inte det? Men om jag säger Demi Moore, Meg Ryan och Woody Allen nickar du säkert igenkännande. Ett enkelt namnbyte kan vara en viktig ingrediens i ett framgångsrecept. När den foträta råkosten bytte namn till engelskans raw food blev den superhipp och i ett huj tre gånger så dyr. En växande skara hälsoprofeter och kändisar hävdar att det är onödigt att laga frukter och grönsaker – de är ju faktiskt inte trasiga. Alltså begränsas uppvärmningen till magiska 47 grader, med argumentet att råvarans enzymer förstörs vid högre temperaturer.
          Råkostvurmandet är ingen nyhet, men den ideologiska överbyggnaden har varierat genom tiderna. Amerikanska Ann Wigmore propagerade för det hon kallade levande föda på 70-talet. Hennes böcker präglas av andlighet och apokalyptiska tankegångar, idéer som spirade i skuggan av Kalla krigets kärnvapenhot. I Sverige var kruskans uppfinnare Are Waerland en ivrig förespråkare av råkost redan under 1900-talets första hälft, och hans inflytande lever kvar i våra dagars omfångsrika salladsbord. Att Are Waerland är okänd i dag beror mycket på hans svulstiga prosa och det faktum att hans teorier var kraftigt influerade av tanken om den nordiska rasens överlägsenhet. Böcker som Död åt det vita sockeret: liv åt de vita folken som kom 1938 är svårsålda idag. De senaste åren har slagfältet allt mer förflyttats till den individuella kroppen. Rawfoodismen har blivit en självvald nisch i den gastronomiska identitetspolitiken. Förutom en strävan efter renhet och kontroll handlar det som vanligt om att utövaren ska bli frisk, framgångsrik, smal och lycklig.


     

  • WHITE PAPER #3: Topptacos till folket

    WHITE PAPER #3: Topptacos till folket

    WHITE PAPAER: Vad får kockar från hela världen att flyga till Köpenhamn för att langa tacos? Svaret är Rosio Sanchez. Hon är en kock med en mission: att hämta äkta mexikanska smaker till Europa och att göra dem tillgängliga för alla.

    Text: Eva Helbaek Tram Foto: Mikkel Jul Jvilshøj

    PACO MÉNDEZ, SHINOBU NAMAE, Fabian von Hauske, Jorge Vallejo, Zaiyu Hasegawa, Kris Yenbamroong, Mario Espinosa. Vad har de gemensamt? Jo, de är alla kockar från toppkrogar runt om i världen som har gästspelat i Köpenhamn i sommar. Och vad har de gemensamt med Lisa Lov, Matt Orlando, Lars Williams och Jonathan Tam? Tja, de har alla ägnat en dag åt att göra tacos i en liten bod utanför Torvehallarne. Varför? De är alla kompisar med Rosio Sanchez.
         I juni öppnade hon sin taquería, Hija de Sanchez, och det har varit kö utanför sedan öppningen. Dagen vi har bestämt att ses är inget undantag, även om kön med människor inte är lika lång som på premiärdagen. Då ringlade den över 50 meter.
          ”Öppningsdagen var kul, men också en katastrof. Folk väntade en timme i kö och sedan i tjugo minuter på att få sin mat. Vi hade alldeles för många menyer och valmöjligheter och alla ville ha sina egna kombinationer. Vi hade en idé om hur vi skulle jobba och hur beställningssystemet skulle se ut, men det blir aldrig som man tror. Jag har bara jobbat på restauranger, aldrig i en tacobar – så hur skulle jag kunna veta det?”


     

  • WHITE PAPER #2: Fria fantasier och nya synergier

    WHITE PAPER #2: Fria fantasier och nya synergier

    WHITE PAPER: Caféåret 2015 har varit fyllt av innovation, galna infall, hybrider och synergier. Och vi älskar det.

    Text: Lena Ilkjaer Foto: Andreas Lonngren

    SEDAN WHITE GUIDE CAFÉ började ges ut 2013 har vi småmuttrat över bristen på trender i konditorisvängen. Inte för att det som skapas och konsumeras är dåligt, långt därifrån, men i jämförelse med restaurangbranschen har vi saknat innovation. Det är förstås ingen dygd i sig; koncept som lever på kvalitet och tunga traditioner har givetvis sin välförtjänta plats på konditorikartan, men en bransch som inte skapar något nytt har en tendens att stagnera. Utan uppmärksamhet och fokus på det unika i själva hantverket blir det svårare och svårare att konkurrera med Ica-bullar och amerikanska bakeoff-kakor.
          I december 2014 fick vi (bokstavligen) äta upp våra ord.
          Sök efter #wrapsemla på bildtjänsten Instagram. Aldrig någonsin har väl en bakverkshajp nått så episka proportioner i vårt stillsamma lilla land. (Har vi ens haft någon bakverkshajp tidigare?) Och vi pratar inte ens om en ny och vågad smakkombination, utan en gammal, beprövad och älskad – bara förpackad i en ny form. Mattias Ljungberg på Tössebageriet är antagligen för storsint för att bry sig om att vartenda kondis i Sverige tycktes kopiera hans genialiska idé under några febriga veckor i vintras. Dessutom – om man säljer 100 000 (ja du läste rätt, hundra TUSEN) bakverk och har kö ut på gatan varenda dag kan man liksom inte maxa sin egen affärsidé så mycket mer. Tittar man på bildmaterialet som wrapen genererade online är det också briljant ur varumärkessynpunkt – det är omöjligt att plåta en semmelwrap utan att få med omslagspappret med Tösseloggan. För att inte tala om vilken mumma det måste vara för matetnologer och trendspanare att få chansen att följa ett sprillans nytt bakverks segertåg över Sverige. Kärnan i semmelwrap-historien är ändå att vi svenskar älskar våra bakverk – och att vi inte är rädda för innovation. Visst muttrades det surt på några håll om traditionsbrott, men jublet över det kaxiga greppet var klart starkast. För innerst inne vet vi att det krävs mer än en wrapvariant för att på allvar rucka på semmelinstitutionen i sig. Med det sagt – semmelkuppen hade inte kunnat klaras av vem som helst. Nyckeln var att det var ett av Stockholms mest respekterade kondis som släppte bomben, och inte något nytt, sensationslystet hak som ville ha sina 15 minutes of fame med en halvdan produkt. Hantverk, smak och innovation i en underhållande (och medial) mix, helt enkelt.


     

  • WHITE PAPER #2: I goda vänners lag

    WHITE PAPER #2: I goda vänners lag

    WHITE PAPER: På ett brasserie vill vi inte ha några stora överraskningar från köket, varken spännande innovationer eller uppenbara dikeskörningar. I den nya brasserivågen får man både och. Tack och lov finns det på allt fler ställen intressant öl att trösta sig med.

    Text: Lars Peder Hedberg

    SALLADEN PÅ HARICOTS VERTES ser ut och smakar som om den är gjord på blöta Gauloises-fimpar och när jag ber att få en lättöl till maten får jag en latte. Det är decenniets djupaste bottennapp bland tusentals krogbesök – och det sker på ett av Stockholms nya brasserier, jag ska strax avslöja vilket.
          Det franska köket har förvisso sina hisnande höjdpunkter och bråddjupa dalar, men de klassiska franska krogkoncepten fortsätter att erövra världen. Just nu breder ”brasserierna” ut sig, både längs Stockholms boulevarder och i andra svenska städer med en krogscen på hugget. Den här vågen har tyvärr burit med sig en hel del skräp.
          Brasserier är krogar som gastronomiskt inte har några toppambitioner. De vänder sig till en lagom matintresserad publik, folk som går ut och äter för att ha det trevligt i kollegors eller goda vänners lag snarare än att få stora eller nya gastronomiska upplevelser. På ett brasserie vill man helst inte konfronteras med vådliga experiment på tallrikarna, utan tvärtom möta kända och kära klassiker, det är ”goda vänners lag” som gäller även här. Givetvis ska klassikerna vara så väl utförda som möjligt – och möjligen med en liten oväntad kreativ twist av något slag. Som en kompis som överraskar med ny, kul frisyr. Men inte mer.


     

  • WHITE PAPER #1: Ut i det okända

    WHITE PAPER #1: Ut i det okända

    WHITE PAPER: Han står på karriärens allra översta topp – och stänger krogen. Magnus Nilsson har bestämt sig för att ta fyra månaders paus och tillsammans med hela sin personal utforska nya vägar som kan leda till en bättre restaurangupplevelse. Men först ska han ta emot White Guides Global Gastronomy Award i Stockholm.

    Text: Mikael Mölstad Foto: Sandra Lee Pettersson

    VAD ÄR DET SOM DRIVER Magnus Nilsson på Fäviken? De flesta av världens gourmeter tror att det handlar om att skapa ett världsrykte för ett nordiskt kök på en närmast omöjlig plats i världen. För Magnus Nilsson handlar det om något helt annat. Han är en utforskare av de kreativa gränserna för hur råvaror och tillagning kan upplevas och smaka. Ett led i detta är nu att stänga ner restaurangverksamheten i fyra månader.
          Planen är att låta sex av medarbetarna resa iväg för att hitta nya referenser som kan bidra till utvecklingen av Fäviken. Allt som kan göra Fäviken till en bättre restaurang i något avseende är intressant. Och enligt Magnus Nilsson kan detta vara helt irrelevanta saker som inte uppenbart kan appliceras på verksamheten. Själv tänker han vara kvar i Jämtland och följa sina adepter, få tid att tänka och träffa människor som kan stilla hans stora nyfikenhet.
          ”Jag vill skapa en modern gruppdynamik i den kreativa processen – och det är där resandet för kockarna kommer in”, menar Magnus Nilsson.


     

  • WHITE PAPER #1: ”Jag vill se hur de gör för att hålla en så hög nivå"

    WHITE PAPER #1: ”Jag vill se hur de gör för att hålla en så hög nivå"

    WHITE PAPER: Lina Ahlin vet vad hon vill: köra trestjärnigt. Nu får hon chansen: hos Massimo Bottura i Modena.

    Vi är på hennes arbetsplats, tvåstjärniga Frantzén i Stockholm, och under våren ska stipendiet från White Guide på 50.000 kronor omvandlas till en tremånaders praktikplats på trestjärniga Osteria Francescana i Modena.

    Text: Jon Hansson Bild: Camilla Lindqvist

    Den gula moroten är på väg att omvandlas till en av ingredienserna i den frantzénska signaturrätten satio tempestas – ”tillfredställande mättnad efter säsong och årstid” på kökslatin.
          ”Under vintern har jag ansvaret för den. Det blir mycket rotrukter som exempelvis svedjerova och olika morötter. Den här ska jag rosta långsamt i stekpanna. Min personliga favorit är annars jordärtskocka. Som slät kräm eller rostad.”
          Frantzéns eventuella tredje stjärna har varit en snackis i branschen under flera år. SVT har gjort en dokumentär om jakten på den. En presskonferens i Stockholm ifjol med Michelinguidens chef Michael Ellis fick pinsam pyspunka när det stod klart att det inte var stjärna nummer tre som skulle kommuniceras. Men nu bär det alltså snart av till Massimo Botturas Osteria Francescana som ståtar med just en trio.


     

  • WHITE PAPER #1: Nouvelle nouvelle cuisine

    WHITE PAPER #1: Nouvelle nouvelle cuisine

    WHITE PAPER: Lätthet, koncentration i smakerna, variation i texturerna och snudd på inga mjölkprodukter alls i maten är utmärkande drag för den nya tidens franska gastronomi. Ungefär samma formel som nouvelle cuisine innebar för 40 år sedan, fast med en ännu lättare, grönare och naturligt parfymerad inställning.

    Text: Mattias Kroon

    "Paris laddar om, men krutet är detsamma"

    Både domen över och fördomarna mot det gastronomiska Paris har hittills varit många och högljudda under 2000-talet. Det har sagts att maten är för tung och krämig, att kockarna vägrat moderna tekniker och nytänkande, att topprestaurangerna är för dyra, att servicen är stelbent och att de enklare krogarna fastnat i klichéer – överlag en dammig och tråkig stad att äta i. Många av dessa omdömen har stämt väl överens med åtminstone delar av verkligheten, särskilt om man samtidigt jämfört med de banbrytande futuristiska omvälvningarna i Spanien och de storstilade konceptkrogarnas landvinningar i London och New York. Och förstås i jämförelse med den ungt avslappnade men energiskt stiliserade nordiska gräsrotsrevolutionen, som under de senaste åren förfört och fullständigt tagit det gastronomiska världssamfundet på sängen. Den vackra äldre damen Paris var inte längre lika åtråvärd på den internationella gastronomins catwalk.
          Men – man har alltid ätit bra i Paris, oavsett yttre trender, fördomar och konjunkturer. Paris har alltid haft stor
    tillgång till mycket fina säsongmässiga råvaror och brigader av tekniskt skickliga kockar. Fast, den kanske främsta tillgången för matkulturen i Paris har ändå varit den förhållandevis matmedvetna och extremt kräsna restaurangpubliken, som direkt känner kvalitetsskillnader och nyanser, och inte faller till föga för vilken PR-driven trend som helst. Exempelvis skulle något så endimensionellt och våldsamt som #semmelwrap aldrig kunna slå


     

White Guide Presentkort